Islanda - Thingvellir
I ravinen vid Thingvellir finns en uppstigen del av denna förkastning, och den består av en spricka som är 4 kilometer bred och 26 lång och 40 meter djup. Av någon outgrundlig anledning är detta även landets historiska födelseplats. Här samlas, sedan år 930, varje sommar under två veckor, de trettiosex isländska klaner med vikingpåbrå som ett hundratal år tidigare lämnade Skandinavien och koloniserade ön. Under åtta sekel reste klanernas överhuvuden sina tält på Thingvellir, där de hanterade tvister och diskuterade lagar.
Därför förde Unesco in platsen på listan över världsarv, lagom till Islands 60-årsjubileum som självständig stat, år 2004.
Thingvellir är även den första av de tre etapperna på den berömda Guldringen, en turistfärd som inkluderar Geysir och Gullfossfallet:
en avstickare på ett tiotal kilometer från Ringvägen som för turisten rakt in i den turistiskt sett mest kända delen av landet. Här kommer du att träffa mer folk än på resten av din resa. Ett fyrtiotal kilometer från Thingvellir ligger Geysir (platsen har givit namn åt fenomenet), där ett tiotal kokande kittlar utgör en av Islands största attraktioner. Det underjordiska vattnet hettas här upp av sten som glödgas av magma: vattnet når över kokpunkten på 125 grader Celsius, och då det tryck som behövs för att slå igenom ytvattnet uppnåtts exploderar det i en enorm vattenpelare som varar i några sekunder.
Idag är den mest aktiva gejsern i området den som heter Strokkur: det behövs bara några få minuter, så hörs lite gurglande ljud och sedan slänger den upp en rykande, kokande pelare av vatten och ånga, och den är ofta högre än ett sexvångingshus. För att avsluta rundresan på Guldringen, bara 6 kilometer från Geysir måste man sedan besöka Gullfoss som med sina två vattenfal på 11 och 21 meter är ett av de mest fascinerande vattenfallen i landet, om inte i världen.
Nu är Reykjavíkmycket nära, och ett stopp i världens nordligaste huvudstad är ett måste. Staden ser märklig ut med sina låga palats och små målade stugor. Vi beundrar katedralen, parlamentsbyggnaden, palatset där Reagan och Gorbatjov möttes 1986 för att diskutera nedrustningen, Sagomuseet med tittskåp som beskriver vikingarnas kolonisering av landet, och efter en promenad i stadskärnan reser vi vidare.
Vårt nästa mål är den syd-östliga halvön Reykjanes där vi vill se Blue Lagoon, en vattenspegel av blå-grönt varmvatten (framför allt känd för dess botande egenskaper för hudåkommor) – lagunen är mycket scenografisk där den ligger mot en vägg av svart vulkanisk sten. Geotermicentralen påminner oss om hur viktig denna resurs är för islänningarna, som har lärt sig att väl använda den värme som finns magasinerad under jordskorpan och förvandla den till energi för uppvärmning, industri och jordbruk. Ett uppiggande dopp i termalbaden är precis det som behövs inför nästa etapp, som kanske är den mest krävande: de västra fjordarna, där vi siktar på den höjd som utgör den västligaste punkten inte bara på Island, utan på hela Europa.
För att nå denna avlägsna plats far vi uppför Ringvägen för att sedan svänga av in på en grusväg under flera tiotals kilometer. För att undvika en del av denna väg kan man även lasta husbilen ombord på en färja från Stykkishólmur till Brjánslækur, och sedan köra mot Patreksfjördhur och svänga av på landsväg 612 fram till fyren i Bjargtangar.
Vi når klipprevern i Látrabjarg, ett mastodontiskt naturfenomen som reser sig 400 meter upp i luften och som bokstavligen ÄR överfullt av fåglar, med den största kolonin av tordmule i världen, och ett överflöd av lunnefåglar som är så självsäkra att det går att komma mycket nära dem, bara ett fåtal meter. Det är ett hisnande spektakel.