Gallocanta

 Byn Gallocanta, som i sig är föga känd, består av en grupp hus som ligger längs huvudvägen och omges av ett nästan orealistiskt landskap, med ruinerna av Berrueco-slottet som tronar högst upp på en kulle. Några kilometer bort, finns de gamla murarna i Daroca, canyonerna i Rio Piedra och del Mesasamt klostret i Piedra.

Men det pulserande livet som animerar denna öde platå på vintern är ett riktigt skådespel. När du upplever skymningsflygningarna som tusentals tranor deltar i kommer du att förstå varför Gallocanta-reservatet anses vara en av de mest extraordinära helgedomarna i den gamla kontinentens natur.

Naturligtvis, för att se djur i frihet och njuta av synen är det nödvändigt att följa deras vanor. Man kommer till Reserva Natural de la Laguna de Gallocanta för tranornas skull, så se till att du är redo och aktiv i stunderna då deras huvudaktiviteter äger rum. Det är under de första och sista timmarna av dagsljus som luften fylls med deras lockrop. Om du hör dem men inte ser dem, kliv ut ur husbilen och vänd blicken uppåt. De flyger antagligen högt över era huvuden.

Tranan

Tranan (Grus grus) ingår i tran- och rallfamiljen. Den når och överstiger två meters vingbredd, vilket är mer än en guldörn. De när sig främst på vegetabiliska ämnen som frön, frukter och rötter. När de flyger är de lätta att skilja från de mindre men de liknar hägrar på grund av nackens position, som är rak snarare än krökt. Dessa fåglar, som är flyttfåglar, bygger bo i norra Europa och Asien och under de kallare månaderna flyttar de söderut till Nordafrika och Spanien. De regioner på den iberiska halvön, där det finns flest fåglar under vintermånaderna är Extremadura och Aragon.

En saltsjö

Lagunen i Gallocanta som fylls på av regn- och grundvatten klassificeras som en bräckt till salt sjö, enligt årstiden och vattennivån, som kan variera med cirka två meter. Det är ett exempel som geologer definierar som en endoreisk lagun, det vill säga stängd och utan emissarier, av naturen utsatt för mycket uttalade svängningar som är väldigt långa: inte sällan under sommarsäsongen finns det bara en saltskorpa kvar av den.

Betydelsen av Gallocanta lagunen erkändes 1985, året för upprättandet av ett jaktreservat som gradvis följde andra erkännanden från de lokala myndigheterna i Aragonien fram till det nuvarande skyddade området.

De kalla månaderna är de bästa att besöka området, men de är inte alla likadana. Mellan november och december passerar och uppehåller sig enormt många tranor här, men det är traditionellt februari månad som har de absolut högsta siffrorna: 70 000 tranor 2015 och 83 000 år 2014 under månadens sista vecka. Naturligtvis gäller det tider på året då utomhusaktiviteterna måste anpassas till väderförhållandena som inte alltid är gynnsamma. Det finns ofta snö här och det kan täcka hela landskapet med en mycket speciell aura.

Gallocanta

Till att börja med stannar vi till vid besökscentret (Centro de Interpretación) i Bello,den lilla byn som ligger på lagunens södra sida. Här längs vägen och ungefär 20 kilometer från Gallocanta är landskapet alltid öppet och erbjuder en liten tematisk utställning om tranor, deras migreringar och lagunen. Där hittar du också en praktisk karta med utfärder och observatorier, liksom några teleskop som besökarna får använda.

 Nu tar vi kartan i handen och kör vi iväg med husbilen för en upptäcktsfärd.

Det kan vara bra att veta att det finns grusvägar att följa, och om väderförhållandena inte är alltför regniga, kan man köra på dem med husbilen. Var dock försiktig, som vanligt, när du kör på oregelbundet underlag. Hela rutten är markerad med små gröna pilar, medan varje omväg där det är förbjudet att ta sig fram, har en liten skylt som visar att man endast får köra på vägarna med lantbruksmaskiner. Här finns det inte bara tranor att spana efter, utan även andra intressanta djur som påfåglar, skärfläcka, brunglador, korpar, röda ripor, gåsgamar och blå kärrhökar. I området finns det även rävar, hjortar och vildsvin.

Vår resa blir spännande även tack vare vägen som vindar längs ensamma fält, och bjuder på suggestiva glimtar som ändras hela tiden.

Tillbaka i Gallocanta lämnar du husbilen på besökscentrets parkeringsplats. En rak väg leder ner till ett observatorium precis invid lagunen, med utmärkta fågelskådningsmöjligheter, och en idealisk plats att fotografera magnifika solnedgångar. Tillbaka på parkeringsplatsen tar du inte huvudvägen igen, utan väljer i stället den lilla vägen som leder ner i riktning mot observatoriet i Los Aguanares, omedelbart till vänster om du står med ryggen mot besökscentret. Håll dig hela tiden i utkanten av byn, med lagunen på vänster sida och efter en kort nedförsbacke, du når en öppen plats med några gamla silos och sedan, några hundra meter bort, observatoriet. Vi befinner oss vid lagunens norra ände och platsen rekommenderas vid gryningen för att observera grupper med tranor som lämnar vattendraget för att röra sig mot fälten. Tillbaka på vägen - hela tiden med ett öga på de gröna pilarna - kör man en liten uppförsbacke som leder till toppen av en kulle där det finns en liten kyrka med tillhörande innergård och stenkors, Ermita del Buen Acuerdo.En underbar plats att stanna till på för att beundra dalen som lagunen ligger i uppifrån, omgiven av karga kullar.

Mellan fälten kommer man fram till Las Cuerlas,en liten stad på västra sidan av naturreservatet. Vi fortsätter längs den gröna vägen till observatoriet för La Reguera som faktiskt är ett torn. En trappa leder upp till utsikten som öppnar sig mot norr och den del av lagunen vi nyss kört längs. Om man befinner sig här strax före solnedgången är det möjligt att ta del av de enorma sammankomsterna av tranor som bokstavligen regnar ned från himlen för att samlas i sovområdena.

Vi är nu i Bello, där en mycket hög silos har byggts om till ett hotell. Lite längre fram ligger reservatets besökscentrum, som vi redan känner till. Centret är också en utmärkt punkt att stanna till på för att observera omgivningarna vid skymningen eller gryningen och låta teoretiskt sett oändliga fågelflockar flyga över huvudet. På lagunens kant kan du se tre små byggnader av ljust trä som är tillgängliga endast med särskilt tillstånd. Det här är några av stugorna som är speciellt reserverade för fotografer, och de efterfrågas av fans över hela Europa, vilket innebär att de måste bokas flera månader i förväg.

Vi fortsätter mot det sista upphöjda tornet, observatoriet i Canizar. För att nå dit, måste du lämna husbilen och gå den sista korta sträckan till fots; härifrån domineras den sydliga lagunen. Till sist är det bara att gå på grusvägen på den östra sidan, det vill säga mellan Canizar och Gallocanta. De sista solstrålarna och reflexerna på vattnet i motljus är ett måste och tranorna står i tusentals i de omgivande fälten före kvällsflygningen.

RÅD

För att fotografera djuren måste du gömma dig i stugorna som är speciellt utplacerade vid lagunens strandkant. Dessa strukturer är organiserade direkt av de regionala myndigheterna. Kontoren måste kontaktas åtminstone fem eller sex månader i förväg (Gobierno de Aragón, www.rednaturaldearagon.com). Varje stuga rymmer högst två personer som, för att inte störa faunan, är skyldiga att gå in före gryningen och lämna stugan efter solnedgången. Tolv timmar med temperaturer runt noll grader, utan att kunna gå ut, är en upplevelse för de mest motiverade.