< Homepage
I HUSBIL LÄNGS SJÖN LAGO D'ORTA.

I HUSBIL LÄNGS SJÖN LAGO D'ORTA.

Idealiskt resmål för en härlig höstweekend i husbil, il Lago d’Orta som är en idealisk plats långt borta från de vanliga färdvägarna. Där kan du njuta av en frodig natur, livliga byar med antika traditioner och lugna blå vatten. En del av Piemonte som är ovanlig och förförisk.

Lago d’Orta som är mycket mindre utsträckt, berömd och populär i förhållande till de stora sjöarna i norra Italien, är bland de mest fascinerande sjöarna. Det kanske är det djupblå vattnet, kanske de intensivt gröna mjuka sluttningarna som ligger runt sjön, eller kanske den härliga känslan av rymd som blicken möter. Hur som helst har denna sjö en mycket speciell atmosfär: fridfull, svävande, välkomnande.

Nu är vi redo att låta oss erövras av de små tidlösa byarna i närheten, med sina starka färger, rena luft och känsla av spiritualitet som genomsyrar dem.

Nu kör vi!

För att nå sjöstränderna, kör vi med husbil längs motorvägen A26 i riktning mot Gravellona Toce. Vi kör ut vid Borgomanero och fortsätter längs SR 229 mot Gozzano och Lago d’Orta. Sjön ligger cirka 135 km från Turin och 70 km från Milano och ligger mellan två provinser i Piemonte: Novara och Verbano, lite till väster om Lago Maggiore.

Första etappen: Omegna, mellan modernitet och traditioner.

Områdets huvudcentrum är Omegna, som ligger norr om sjön.

Den ligger längs floden Nigoglia, som är det enda utflödet från alpsjöarna som går norrut.

Omegna är en industri- och hantverksstad samt huvudstaden för hushållsapparater: här uppfann man espressobryggaren och tillverkade den första tryckkokaren.


När vi har nått staden, parkerar vi husbilen (en rastplats finns på Via Caduti di Bologna) och år till fots genom stadens historiska centrum och längs sjöstränderna.
Mitt i centrum ligger Piazza XXIV Aprile och labyrinten med vägar och gränder i det så kallade Vatikankvarteret, Quartiere Vaticano, är karakteristiskt. Vissa hus är från medeltiden och så även portiken där man en gång sålde ost från dalarna. Väldigt ovanlig är bron Ponte Antico, som man brukar tro kommer från romersk tid, men som i själva verket går tillbaka till 1400-talet, precis som Porta Romana som trots sitt namn är från 1100-talet. Allt som finns kvar är hela fem portar som leder till stadens centrum under medeltiden.

Det är absolut värt att besöka även Collegiata S. Ambrogio. I den här kyrkan fanns det en gång ett hedniskt altare enligt Omegnas sägner. Numera finns det ett kapell där: Cappella del Rosario. Konstruktionen är från senromansk tid, interiören är barock och det finns en urna med resterna av martyren San Vito, Omegnas skyddshelgon.

Nu kör vi iväg med husbilen igen och fortsätter söderut mot en avde vackraste byarna i Italien” (enligt italienska Touring Club). Den är säkerligen den mest karakteristiska: Orta San Giulio.

Vi parkerar vid ingången till byn längs Via Panoramica och fortsätter till fots.

Andra etappen: Orta San Giulio, en oväntad medeltidsby.

Byn Orta San Giulio ligger på sjöns östliga strand, vid halvön Sacro Monte och genomkorsas av en enda mycket smal väg. Från vägen utgår en massa gränder som på ena sidan klättrar upp för kullen i ett serpentinmönster eller delas av trappor. På den andra sidan löper de rakt upp till sjön och erbjuder förtrollande utsikter som är unika.

Bland dessa får man inte missa utsikten från kommunalträdgården Giardino del Municipio, där vårt besök börjar. Här uppskattar vi ett litet, välskött grönområde och ett typiskt exempel på 1600- och 1700-talshus med innergårdar som har portiker, eleganta balkonger av smidesjärn och eleganta fönster som dyker upp omväxlande på en harmonisk fasad av pastellfärg. En idealisk och romantisk plats för att ta stämningsfulla foton.

Då kör vi tillbaka till huvudgatan mellan slutna utrymmen där ljuset knappt tränger ner, så kör vi tills vi kommer till stora Piazza Motta som förvånar oss med sin storslagenhet. Piazzan, som badar i sol glänser av majestätisk skönhet: det är en elegant piazza som vetter mot sjöns blå vatten, med historiska byggnader och längs portiken som kryllar av små butiker och kaféer.
En idealisk samlingsplats för invånare och turister. Här slås vi av följande sevärdheter:
väggarna i kommunalhuset Palazzo della Comunità med fresker på väggarna eller “Broletto” (från 1582), med sin portik på bottenvåningen, som används till marknaden, samt den eleganta salen som ligger ovanför, där man ofta håller konferenser och utställningar;
den mycket branta kullerstensgatan som för upp till kyrkan Santa Maria Assunta;
och den förtrollande utsikten över Isola di San Giulio, som domineras av Basilikans romanska arkitektur och 1800-talsbyggnaden i det före detta seminariet, som det idag ligger ett kloster i.

Från piazzan finns det små träbryggor som leder till båtarna som på några minuter tar er till ön mittemot. Detta är en utflykt som vi verkligen rekommenderar.

Tredje etappen: San Giulio-ön, en fridfull oas.

Om det är vackert väder, kan vi njuta av den friska höga luften vid sjön och den underbara utsikten över sjön, men framför allt av en härlig promenad runt ön.

När man klivit av på ön, står man framför kyrkan Basilica di San Giulio:
den reser sig ur resterna av en primitiv kyrka som enligt traditionen grundades av helgonet år 390. Man säger att denna kyrka var den hundrade och sista kyrkan som grundades av San Giulio, som kom från Egina-ön i Grekland och tillägnade sina sista år åt att evangelisera Lago d’Orta. Enligt legenden, kom helgonet till ön genom att segla på sin mantel, han frigjorde sjön från drakar (symbol för hedendomens besegring) och byggde en liten kyrka som tillägnades de tolv apostlarna.
Med tiden genomgick kyrkan åtskilliga förändringar.

Den underbart vackra pulpeten av lokal sten, som finns i kyrkan, går tillbaka till 1100-talet. Den anses vara bland de mest intressanta exemplenpå romansk italiensk konst och kännetecknas av fyra pelare som alla är olika och pryds med fint skulpterade balustrader.
Under Medeltiden blev ön tack vare sitt strategiska läge en viktig försvarspunkt och huvudsäte för langobardernas hertig. Senare fick den ett slott som tillhörde den italienske kungen Berengario II.

Från kyrkan, går vi längs gatan som kallas ”tystnadens och meditationens gata” "via del silenzio e della meditazione" och går runt ön. Den domineras av det majestätiska f.d. seminariet (som byggdes 1842 efter demoleringen av det antika slottet), som trängs med små hus som inramar romantiska vyer över sjön.
Här där höstfärgerna spelar i vegetationen och vattenreflexerna gör miljön avslappnande, fullbordar lugnet och en mycket speciell spirituell atmosfär en fantasieggande bild.

I husbil till Lago d’Orta. Hemresa till Orta San Giulio.

När vi kör tillbaka till byn Orta, stannar vi till för en paus på ett kafé eller en restaurang på Piazza Motta, där vi kan smaka på några typiska specialiteter, som “Fidighina” från Orta, en god mortadella av kryddad fläsklever.

Stärkta av lite gott att äta och dricka, får vi rätt energi för att fortsätta uppåt längs den branta, stenbelagda uppförsbacken som leder till kyrkan Santa Maria Assunta.

Den kommer från medeltiden (1485) och med sin karakteristiska ockragula fasad, ger kyrkan en underbar utsikt över byn och Lago d’Orta.

Uppförsbacken kantas av antika hus och adelspalats som Palazzo Gemelli från 1500-talet, som pryds med målningar på fasaden, och på motsatta sidan, Palazzo Penotti Ubertini, där man kan beundra den i hela dess 1700-talselegans.

När vi åter går ner längs huvudgatan, kan vi genomsöka de små gränderna som sträcker ut sig byn eller gå längs Lago d’Orta San Giulio för att njuta av en storslagen solnedgång.

I ett naturligt och kulturellt sammanhang som verkligen är fascinerande, vilt och samtidigt romantiskt för att andas luften av en äkta semester. Vi kör igenom ett härligt landskap som är avslappnande, där vegetationens grönska blandas med blå vatten.

När man kör husbilen längs vägen som löper vid kusten, känns allt så härligt lätt. Det är en njutning för ögon, sinnet och hjärtat som är perfekt för alla som söker efter avslappning långt borta från städerna.